joppi

Jag är så trött att jag håller på att gå sönder! Somnade vid tvåtiden inatt och sov så himla dåligt och så gick jag upp alldeles för tidigt och nu har jag varit igång hela dagen och har lovat bort mig på en springtur senare ikväll. VARFÖR gjorde jag det? Jag tror jag ska ta en nap nu.
MVH //

Ps. Jag gjorde en duktig grej idag, jag var en duktig tjej. Hehe.

På så himla många olika sätt, alldeles för många olika sätt så är allt så JÄVLA för mycket nu.

Det är körkortsteorin från helvetet som vägrar godkänna mig.
Det är packningen till Italien som ska få plats i en 2x2cm stor väska.
Det är personer som inte svarar i telefon när dom borde svara för dom säger att dom har telefontid då!!!!
Det är jag som känner mig alldeles för stor och alldeles för jobbig och fel och dryg och ful.
Det är personer som utnyttjar min coola bästa fina vän.
Det är min älskade lilla kanin som är över nio år gammal och DET MÄRKS och jag blir så ledsen för jag saknar honom redan så mycket att det gör ont fast han finns kvar och jag vet att jag har haft tur som fått så många år ändå men jag vill ha mer, vill alltid ha mer för jag hatar när någon jag älskar försvinner från mig.
Det är kärleken, varför måste allt bli så krångligt bara man älskar.
Det är mitt rum, fast det är dammsuget och till och med torkat med mopp, så är så det jävla stökigt. Massa smågrejer överallt som jag blir galen på och inte vet vad jag ska göra med.
Det är lunchpromenaden i kylan som jag måste ta nu. Alldeles själv och alldeles kall.

Sen är det så mycket mer som jag bara förvarar i huvudet och som nästan äter upp mig för att jag oroar mig så mycket och tänker så mycket och jag har ingen ordning. Och jag vill inte. Vill inte vill inte vill inte.

ÅH den älskade dryga lilla hunden. Min säng är alldeles grusig nu för han har roat sig med att hoppa upp i min säng efter en promenad. Jag som nyss hade bäddat rent. Och så kommer han och bäddar om och gosar ner sig.

Jag älskar dig ändå.

Jag har börjat packa. Om några dagar åker jag äntligen äntligen lite längre än till Uppsala.

Annars så regnar det bara. Känner att jag inte uträttar något här på jorden. Måste städa Chicos bur och ska på möte, måste plugga körkortsteori och gå ut på en regnig kall trött lunchpromenad med Sigge. Och allt detdär känns lite väldigt jobbigt nu.

Äter påskgodis (egentligen vanligt godis men det är ju påsk såatteh) och myser lite. Idag har jag sovit, gosat, kollat på filmen Leon som var sjukt bra och så har jag framför allt ätit sjukt mycket godis.

Hej här sitter jag med ett ägg i min säng i mitt rum som det känns som evigheter sedan jag var i. Jag har nämligen varit borta på en resa. Jag var i Uppsala över dagen igår. Åå det var ju hur härligt som helst. Jag och några vänner gick runt i affärer, åt glass vid ån i solen, fikade jättebulle på Café Linné och satt bredvid väldigt gayiga killar som gjorde väldigt porriga gester mot varandra. Och så köpte jag ett ägg. Ett stort och grönt och jättefint.

Ska duscha nu för det är mig jag pratar om i rubriken. Hehe.

Jag, mamma, pappa och Viktor var hemma hos mig och höll på att flytta madrasser. Fanns så himla mycket madrasser att jag tappade bort Viktor. Letade och letade. Seriöst jag letade hur länge som helst. Tillslut behövde jag dricka massa vatten för att jag hade letat så länge. Sen såg jag ett par ben hänga och dingla liksom på altanen bakom huset. Vågade nästan inte kolla att det var Viktor, men jag gjorde det ändå och jag höll på att DÖ för att jag blev så rädd, han hade blivit hängd av någon. Fast han var inte riktigt död ändå, för han försökte peka bredvid sig, och när jag kollade där så hängde en annan person där bredvid. Också hängd. Så jag sprang upp till mamma och pappa på övervåningen och försökte berätta att Viktor var hängd och att vi också skulle bli det om vi inte gömde oss, vi måste gömma oss, Viktor är död, MEN jag fick bara fram ljud, inte ord. Fick panik för herregud snart kommer dom och hänger oss också, och så kan jag inte ens prata, och mamma och pappa skrattade åt mig för att jag lät så kul och jag ville bara skrika men det gick inte.

Sen vaknade jag och var alldeles kallsvettig och Viktor låg bredvid mig och jag vågade inte ens sticka fram en tå utanför täcket för jag var säker på att någon skulle rycka tag i den då. Och jag blev så VARM. Men jag vågade liksom inte ens röra på mig, var helt supersäker på att det skulle hända något läskigt om jag rörde på mig. Ville inte somna om heller för jag visste att jag skulle drömma massa skit igen. SÅ. Klart jag somnade om.

Drömde att jag såg några personer hålla på och slå på en tjej som var jättefull, sen sa dom att dom skulle våldta henne och att jag måste vakta, så vi gick hem till Malin och där var min mormor och morfar och jag försökte få bort dom från huset så att domhär personerna kunde våldta tjejen. Sen vaknade jag igen.

Behöver göra som mina vänner. Andas. Finnas. Leva.

Men det kommer inte på kartan. (Tänk att jag tänkte på mulle när jag skrev det, hehe) Jag har fullt upp med att göra dumheter, att göra illa mig, att göra illa andra, och gör jag inte det så drömmer jag att jag gör illa andra. Nyss drömde jag till exempel att jag hade en djävulsbaby som dödade alla som kom i närheten, på alla möjliga äckliga sätt. En drogs ner under vattnet och fastnade med håret i en ventil (Håret och lite av huvudet drogs sedan in i ventilen och vattnet blev mucho rött) och en person blev uppäten av en katt. Fast katten åt bara ansiktet. Sen blev det fight mellan katten och min hundis. Min hundis vann, fast katten förvandlades till hundisen sen och var alldeles liten och ynklig och haltade och man såg liksom att den skulle dö.

Innan det drömde jag att jag skulle rädda en liten mus från ett isblock. Den satt liksom halvt fast i isen, alldeles sönderfrusen. Svansen såg ut som en liten daggmask. Rätt äckligt. Men jag kände att jag MÅSTE rädda den här musen. Så jag värmde på isen och drog och drog i musen. Fick ut nästan hela musen och försökte då få den att leva. Pratade med den och FÖRSÖKTE FÅ ÖGONKONTAKT som in i helvete. Men den var skelögd. Ena ögat funkade iaf och jag lyckades få ögonkontakt. La musen på en hylla i mitt rum. Sen blev det översvämning och allt försvann och så vaknade jag.

Kan någon slänga ner mig i världens djupaste hål? Och kasta ner massa stenar på mig. Stora och tunga stenar tack.

Ändå, mitt i allt, mitt i mitt, så älskar jag hur mina vänner har sådan tur att de lär känna sig själva, att de andas, träffar nya underbara människor, lever och njuter av ögonblick.

Jag brukar få ganska många moments när jag är med mina älskade vänner. Det är för att dom är så underbara och jag älskar dom allihopa och jag älskar att dom vill vara vän med mig.

Jag är så arg på mig själv. Inte bara för att jag tappar datorer på näsan, utan för att jag fattar så himla dåliga beslut ibland. Känns lite som att jag inte behövde det här nu. Inte någonsin faktiskt.