WHY TROUBLE

Mår illa i magen och i hjärtat. Fy fan för mig.

BLE

Upp och ner, ner och upp. Jag är så dum samtidigt som jag nog gör rätt samtidigt som jag vill dö samtidigt som jag försöker leva!

O MA GAD

Sitter här med världens beslutsångest. Ska jag måla naglarna eller smörja in mig först? Om jag målar naglarna först blir det ju kladdigt och jag kommer säkert förstöra nagellacket. Men om jag smörjer in mig först så fastnar ju inte nagellacket alls lika bra. Vad göra??????
 
Johanna +
=  

EN GÅNG ÄR INGEN GÅNG

Trodde faktiskt inte att det var på riktigt. Trodde att mamma-tanten bara sa så på kul. Trodde att jag inte var en tant. Men idag fick jag beviset, återigen blev jag kallad tant, den här gången av en pappa-gubbe. Han var runt 40, en Stockholmspappa, en sån som pratar högt och drygt och tror att han alltid har rätt och tycker att alla andra är dumma i huvudet. Jag tycker att han är dum i huvudet. Ofta jag är en tant?????????
 
(Stod på Kaffekopparna idag och så hör jag när jag går runt och kollar att alla spännen är fast att pappa-gubben säger till sina barn: "Nej rör inte den, tanten här kommer och gör det sen")
 
För övrigt så har jag haft en sån SKITDAG att jag bara vill dö ett par månader. Är så fruktansvärt less på att vara sjuk, hes, hostig, snorig, äcklig, varm, trött, less på dryga dumma människor och less på livet och så är jag väldigt less på mig själv också. Så.

DET ÄR NU DET BÖRJAR

 
Visste inte att det var dags redan, men jag antar att man aldrig kan vara redo för det här stora steget i livet.
 
Jag blev kallad "tant" i måndags på jobbet. En liten unge med tillhörande mamma (ca 30-40 år, mamman alltså, inte ungen, den var typ 3 år) skulle åka berg och dal-banan Masken där jag jobbade för dagen. "Och så ger du tanten biljetterna" säger mamma-tanten. Började fundera på om hon kallade ungens tjejkompisar för tanter också. Så jävla gammal är jag väl inte.

RSS 2.0