EH?

Jaa. Jag undrar fortfarande VARFÖR jag anmälde mig till vårruset. Premiärsprang ikväll, och fyra minuter tog det tills det kändes som att jag skulle få en hjärtattack när som helst. Joggade på i arton minuter i alla fall. Eller aaa, hade ju med Siggis också och han skulle (som tur var) stanna och kissa på femton buskar så det blev kanske inte effektiv löpning i arton minuter. Men nu har jag börjat min fantastiska resa mot att bli en person som springer. Kanske börjar jag till och med tycka om det. (HA-HA.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0